måndag 1 september 2014

Lättläst äventyr om brittisk pojke under andra världskriget


Krigslist (häftad) Krigslist av Robert Swindells

I floden av nya böcker lagom till höststarten så brukar de lättlästa ofta glömmas bort. LL-förlaget, Hegas och Argasso kommer med massor av böcker som brukar bli favoriter för många elever. Robert Swindells är veteran hos Argasso och har gett ut många lättare böcker vid det här laget. Krigslist bockar dessutom av en del bra i skolan viktiga punkter. Den utspelar sig under Andra världskriget (hurra, en lättis att sätta i händerna på det temat) och det är en äventyrshistoria om en ung kille. 

Dan förlorade sin far för ett tag sedan under kriget och nu är han ensam med sin mamma. För att klara försörjningen tvingas Dan jobba extra på helgen som hjälpreda i trädgården uppe på general Wintons gods. Han har nästan ingen fritid och få riktigt goda vänner. Mest umgås han med den surmulne gamle trädgårdsmästaren mr Pincher. Året är 1941 och maten är ransonerad. Ofta får de samma tråkiga smörgåsar till lunch och Dan försöker pigga upp sig med att prata med den gamle mannen om vad som händer på godset. Det har han inte mycket för dock. ”Väggarna har öron” och man gör bäst i att inte ifrågasätta. Snart börjar dock Dan misstänka att det är något lurt på gång på godset. Varför tvättar man jämnt lakan när det bara är generalen och hans husa som bor där? OM han har gäster, hur kommer de in? Man ser aldrig några besökare komma upp till godset. Och vad är det för reflexer han hittar i muren?

Dan drömmer om att göra skillnad och vill gå ut i kriget trots att han bara är 13 år. Kanske kan han göra en insats ändå, även om han är för ung för att bli soldat.

Ja, språket är enkelt och historien ganska okomplicerad så det blir ju aldrig en historia som går på djupet, men som underhållning fungerar jag det och det är verkligen skriven på ett förklarandde och enkelt språk så jag tror att den kan passa super både på mellanstadiet och för de på högstadiet som kan behöva lite tydligare texter. Att den utspelar sig under andra världskriget är som sagt bara ett plus då det dels efterfrågas böcker hela tiden på det temat, men också för att det behövs i undervisningen och för att det är ett angeläget ämne. Tumme upp för Swindells.

lördag 30 augusti 2014

fredag 29 augusti 2014

Festlig fredag



Brooklyn Public Library Party
Party like a librarian
Hej och hå, det känns verkligen inte som att terminen bara har varit igång en dryg vecka, eller hur ni som också jobbar i skolans värld? Jösses vad jag har hunnit med på den här tiden. Åtta bokprat och fyra till på gång i nästa vecka! Men det är också det jag tycker är absolut roligast, att gå ut och prata böcker och tipsa kidsen. Det känns verkligen inte alls lika ansträngande när det är något man tycker är så kul! I helgen väntar förberedelse inför nästa veckas bokprat och en del annat och även säsongens första kräftskiva. Eller kronärtskocksskiva i mitt fall då. Ärligt talat misstänker jag att jag kommer att somna i förrätten så på sätt och vis tur att vi ska sova över.

Fast ingenting kan ju toppa förra helgens event med Margret Atwood, Joyce Carol Oates mfl. Så litterär kommer ingen helg att bli förrän Bokmässan närmar sig. Vilket den ju i och för sig gör. Är ju bara en månad kvar nu. Lite läsning ska jag väl försöka pricka in i helgen dock. För tillfället är det Christine Falkenlands ”Spjärna mot udden” och ”Drömbärarna” av Kerstin Lundberg Hahn som ligger i väskan. Och Stina Wirséns ”Vem-böcker” förstås, men det är ju lite mer till pocketens fördel även om jag också älskar Vem-böckerna.

Vad läser ni i helgen? Och vad hittar ni på? Målar om huset? Rollspel? Skärdefester? Do tell!

torsdag 28 augusti 2014

Ny-släpps-skam?



The Paying Guests (häftad)

I våras myntade Bokbabbel uttrycket ”pocketskam”, ni vet den där känslan när en bok kommer i pocket som har stått oläst i ens egen hylla sedan den släpptes som inbunden, eller ännu värre, på engelska först!

Nå, vad kallar man då den känsla när man får bevakningsping på böcker som man tänkt att man jättegärna skulle vilja läsa, men man fortfarande har alla författarens tidigare böcker olästa i hyllan..?
Sarah Waters kommer i dagarna med en sprillans ny bok, The Paying Guests, som utspelar sig i 20-talets London. Waters är en sådan där författare som jag egentligen tror skulle kunna vara en av mina absoluta favorit-författare, om jag bara fick ändan ur och läste något någon gång. Jag FÅR dock inte köpa hennes senaste bok utan att första ha läst åtminstone EV av de som står där hemma. Det skulle ju bara vara dålig ekonomi. Och ja, jag vet, det är faktiskt äkta skam jag känner över att ännu inte ha läst något, men det finns ju så många böcker man vill läsa och det har alltid fallit sig att något annat har blivit prioriterat av olika anledningar. Kanske hösten 2014 kan bli hösten då det verkligen händer?

onsdag 27 augusti 2014

The Sonnet Lover av Carol Goodman


The Sonnet Lover (häftad)Å maj gad! Vad jag älskar den här boken. Sommarens sista roman innan jobbstressen kickade igång (ok, en bit in på nya terminen höll jag visserligen också på) så blev det alltså denna älskling som jag spenderade min fria tid med. Man skulle LÄTT unna tror att Goodman satte sig ner, funderade på vad en bok skulle innehålla för att passa bokomaten också slå satte hon ihop den här. Ta lite Shakespeare, lite Florens/Toscana, lite mord, NY, mystik, kärlek och historia och poesi och så får man det här.

Rose Asher undervisar i renässanspoesi på ett litet collage i NY. De senaste åren har litteraturen på collaget fått stå tillbaka för ett växande intresse för film. En av Roses mest begåvade studenter satsar också på en karriär inom film, otroligt nog verkar han ha lika stor talang för båda. Efter att ha vunnit första pris på den lokala filmfestivalen så faller studenten, Robin Weiss, till sin död från balkongen, mitt under premiärfesten. Rykten om att hans kulle ha plagierat manuset florerar och det är också diskussioner kring dikterna i filmen. Två av dem är välkända Shakespeare-sonetter men den tredje? Robin säger sig ha hittat ett antal gamla dokument i villa La Civetta där han tillbringat sommaren och som collaget ligger i förhandlingar om att förvärva. I ett långfilmsmanus som väckt stort intresse (och pengar) i Hollywood, så antyder Robin att dikterna skulle vara skrivna av Ginevra de Laura som en gång bodde i villan i Italien. Och att hon skall ha varit Shakespeares ”Dark lady” som hanen gång skall ha haft en stormande kärleksaffär med. Hon det går att bevisa skulle det vara ett scoop inte bara för Hollywood utan för vilken litteraturforskare och vilket universitet som helst. Men är det värt att döda för? För var Robins död verkligen självmord eller blev han knuffad?

Ja, jag har svårt att beskriva handlingen i den här boken som har så många invecklade relationer och spår trots att det egentligen först och främst är en kärleksroman. En historia om kärlek under renässansen men också om idag. Om Robin Weiss, om Rose Asher och männen i hennes liv men också om deras kurskamrater och kollegor. Och massor av Florens-porr och poesi. Både Shakespeares egen men också nyskriven dikt av Goodmans make, Lee Slonimsky. Som verkligen inte är dumma de heller.

Jag har svårt att rekommendera den här boken för den känns så specifikt skriven till mig. Däremot är det ju en spännande deckarhistoria och en hel del intriger som jag är säker på att man kan uppskatta även om man inte gillar renässanshistoria, Italien och Shakespeare. Jag sätter in den i hyllan bredvid mina andra Carol Goodman-romaner och ser fram emot nästa dejt vi ska ha. Suger på karamellen lite för att inte slösa bort dem allihop på en gång.

tisdag 26 augusti 2014

Louisiana literature och min dejt med Joyce Carol Oates



Margret Atwood och Sjón
 Ja, det blev en trip till Louisiana Literature i helgen som var trots allt. Många intressanta författare som var där missade jag tyvärr, men jag fick i alla fall lyssna på Margret Atwood och Sjón när de diskuterade böcker, katastrofer och fantasi. Tyvärr kom jag aldrig in i konsertsalen där diskussionen hölls, men den visades å stor bildskärm utanför i parken.

Joyce Carol Oates och Lena Andersson
En intervju som jag faktiskt kom in till dock, var Joyce Carol Oates i samtal med Lena Andersson. I över en timme stod jag i kö och varen av de sista som blev insläppta. Och då trodde jag först att det var kön till signering med Margret Atwood så hade ju inte kommit in alls om jag försökt mig på det. Kön var säkert 100 meter lång, eventuellt längre, redan en timme innan. Helt galet. Det ska till någon bra stor författare för att jag ska göra om det här, det säger jag bara. Men det var ett väldigt roligt samtal att lyssna på. De diskuterade mycket kring relationer mellan karaktärer och Oates intresse för amerikansk historia. Jag har alltid tyckt att hon verkar lite svårmodig men hon sprudlade av humor och satt där uppklädd i spetsar och vita byxor. En annan sak som förvånade mig var hur LÅNG hon är!? Jag har alltid föreställt mig henne som liten och späd, antagligen eftersom hon är så smal, men hon var nog huvudet längre än jag.

Joyce!
Hur som helt, roligast på festivalen var nog ändå definitivt att höra Sjon sjunga två sånger på isländska. Först en sång om en korp som har det jobbigt och förfärligt, sedan en glad sång om en korp som har kul. Margret Atwood kontrade naturligtvis med en sång hon med, en fantastiskt rolig sång om att Kanada kanske inte har mycket att skryta med men det är i alla fall STORT! Det är humor det!