torsdag 30 oktober 2014

You had me at vartenda ord!!

You had me at hello (häftad)
You had me at Hello av Mhari McFarlane


Åh, när jag laser sådana här böcker undrar jag varför jag inte laser mer chic-lit men så vet jag att jag egentligen har svårt att hitta så här bra böcker inom någon genre överhuvudtaget. Ibland bara händer det. Man får en sådan total perfekt matchning med en bok att det är otroligt. Jag har redan beställt en bok till av McFarlane och jag vet att hon släpper nytt den 6 november också. Det här är en bok som får mig att fundera över om man kan bli förälskad i en romankaraktär. Men vad säger jag, klart man kan. Är inte alla tusentals sidor tillägnade Mr Darcy bevis nog för det? Och i så fall måste jag erkänna, jag är nog allt lite kär i Ben efter att ha läst den här boken. Man riktigt känner hur det lyser om Rachel och Ben i deras lilla ”perfekt kemi”-bubbla. Och trots det så får de inte till det förrän det nästan är för sent. Tror inte jag avslöjar för mycket om jag säger att de får ihop det, det är trots allt en kärlekshistoria liksom.

Inte sedan jag läste David Nicholls ”En dag” har jag blivit så här charmad av en bok. Och kanske att den här boken till och med slår den. För jag kan inte minnas att jag var särskilt kär i Dexter som mest var ganska störig.

Nå, historien verkar till en början banal. Rachel och Ben lär känna varandra på universitetet. Rachel är tillsammans med sin pojkvän hemifrån under hela tiden de pluggar och ben har en aldrig sinande rad med blonda bombnedslag som flickvän under hela studietiden. Det är dock uppenbart för allt och en var att det är något annat där. De är bästa vänner, men förlorar kontakten efter examen och träffas av en slump 10 år senare då Ben flyttat till Manchester med sin fru och Rachel just separerat från sin fästman. Samme kille som hon var tillsammans med medan de pluggade. De verkar vara ödesbestämda att alltid ha sämsta möjliga tajming, men vad gör det om de ändå bara är vänner?
Alltså, åååh, jag blir alldeles varm när jag tänker på hur bra det här är! Och tänk att det är en debut! Det är rappt och roligt, för de är rejält slängda i käften allihop här, och samtidigt så… befriande avslappnat! De tycker ju verkligen om varandra trots alla fel och brister. Alla borde få han en Ben. Och en Rachel. Som vän eller parter eller både och. Tack, Mhari MacFarlane, jag kommer rekommendera den här boken till alla jag kan komma på! 

onsdag 29 oktober 2014

Nej! Av Tracey Corderoy

Nej! (inbunden)Detta är en bilderbok som är från 3 år och uppåt om man tittar på klassningen. Jag kan dock berätta att min 1,5-åring satt blixtstilla och tittade och lyssnade fascinerat när jag läste! Och gör det om och om igen. Jag hade faktiskt skrivit en lite svalare recension om den här boken för någon dryg vecka sedan, där jag b la skrev att min pocket visserligen inte kan SÄGA nej ännu, men kan skaka på huvudet och förstå och därför gillade den här boken. Dessutom tyckte jag att den var fin, men liksom inte så mycket mer än så. Ibland är det tur att man väntar med att publicera recensioner...

Den lille noshörningen Manne har lärt sig ett nytt ord. Alla tycker att han är så himla söt och gullig, men nu har Manne börjat säga NEJ! Ibland är det bra, men ibland är det inte lika roligt. Som när de i förskolan frågar vilka barn som vill ha en överraskning, och alla andra får kakor utom Manne, för han sa ju NEJ!

Ni förstår inte vilken hit det här är hemma hos oss. Min nu snart 21 månader gamla kille springer runt och säger NEJ! men hög stämma 50 gånger om dagen och svarar tydligt NEJ! när man frågar honom något. Tar man något han vill ha ifrån honom så blir det ett NEJ! Klöser katten på soffan så rusar han fram och ropar NEJ! Kort sagt, han har också ett nytt favoritord!

En sak jag tyckte var himla gulligt var hur de slängt in lite familjebilder på uppslaget, precis innan boken börjar. Så man kan se Manne som liten baby, innan han blev stor och kunde prata. Det känns genomtänkt, och roligt att peka tillsammans med sin egen lilla noshörning.

För att få berättelsen att rulla på så får man dock brodera ut texten lite mer själv när man läser. Lägga till och ta bort. Men det gör mig ingenting. Så får man prata lite om bilderna och vad som händer ”Titta, barnen fick muffins! Men inte Manne.. Nu ångrar han sig säkert.”

Nu är det ju inte första boken på det här temat. Jag har sett flera andra böcker om djur och barn som säger NEJ tills de lär sig säga JA, ungefär. Men det är något som ligger nära det lila barnet. Något det själv känner igen från sin vardag. Och då behöver det inte vara nyskapande. 

Sammanfattningsvis tycker jag själv att det är en helt ok bilderbok, men ORD kan inte beskriva hur mycket min lille kille gillar den här boken och VILKEN otroligt språkhjälp den har varit hemma hos oss. Nu verkar det dessutom som att det där lilla nejet fick det att rassla till för nu väller det fram ord ur pocketens mun, varenda dag! Fyra tummar upp från oss båda med andra ord! Minst! 

Nya kläder

Som ni kanske ser är det lite nytt utseende på Bokomaten. Jag ville ha lite bredare yta för mina inlägg eftersom jag länge tänkt på att de lätt blir väldigt långa när man har så mycket marginaler. Det innebär att rätt mycket annat här på bloggen har fått städa till sig och ändra på sig också. Sådant som händer när man byter mall. Saker flyttar på sig och ändrar färg. Är egentligen inte riktigt nöjd med rubriken men den kanske kan få snygga till sig lite mer så småningom. Tills vidare får det ändå se ut ungefär så här. Vad tycker ni? Hit eller miss? 

När kriget kom till familjen

Kriget (inbunden)Kriget av Gro Dahle och och Kaia Dahle Nyhus

Jag fick den här bilderboken på Bokmässan och var väl inte helt säker på vad jag skulle förvänta mig, men inte var det det här i alla fall. De flesta bilderböcker brukar vända sig till ålderns 3-6 år men den här boken skulle jag egentligen säga vänder sig till 6+, gärna skolbarn.  Det är ovanligt med bilerböcker för äldre barn, som redan kan läsa, men det här är heller ingen vanlig bilderbok. Den tar upp ett mycket svårt ämne, dvs hur ban kan känna sig under och efter en skilsmässa.

Inga bor med sina föräldrar och småbröder när ”Kriget” flyttar in i familjen. Kriget i det här fallet syftar på kriget mellan mamma och pappa, och som i alla krig blir det oskyldiga offer och alla tvingas ta ställning. Inga försöker skydda sina bröder, de låser in sig i garderoben för att slippa höra alla skrik. Inga försöker också göra allt hon kan för att göra mamma och pappa glada igen men inget hjälper. Mamma bara gråter och pappa flyttar till en ny kvinna. Inga klandrar sig själv. Allt är hennes fel. Om inte hin hade funnits så hade mamma och pappa fortfarande varit sams.

Tiden går, veckor, månader t o m år. Mamma träffar en ny man, Pappa har en ny baby på väg, men Inga mår inte bra. Hon anstränger sig så för att vara alla till lags. Vara mammas spion, inte ta ställning mot pappa. Alltid vara glad och inte till besvär. Bilderna lyckas uttrycka hennes känslor av tomhet, stress, smärta, alltihop på ett ypperligt sätt med ganska enkla medel. Man lider verkligen med stackars Inga som tillslut bryter ihop och börjar skära sig själv. Ja, ni hör, kanske inget för 4-åringen, eller hur? Men fantastiskt träffande är det.

Jag skulle nästan säga att det här är mer en bilderbok för vuxna än för barn. För att komma ihåg och tänka på att barn hör mer än man tror i en skilsmässa eller när man bråkar. Att tänka sig för så man inte omedvetet råkar göra barnen till soldater i ens eget krig.

Mycket bra bok, och definitivt en bok att prata om/utifrån, snarare än en bok man bara sätter i händerna på ett barn. ”Hur känner du när mamma och pappa bråkar?”

Jag kan också se att den är klassad 9-12 år när man går in och kollar på ex Bokus hemsida, på alla bibliotek här i kommen står den dock som bilderbok med klassning Hcf. För alla icke-bibliotekarier så klassar man alltså åldern 9-12 år med Hcg och allt yngre med Hcf. Bilderböcker betyder oftast just 3-6 år. Lite märkligt, och väldigt synd. Tror den skulle passa bättre för i alla fall lågstadiet. Definitivt för skolåldern åtminstone.

tisdag 28 oktober 2014

Mamma, pappa, pengar

Mamma, pappa, pengar : en ekonomihandbok för föräldrar (inbunden)Mamma, pappa, pengar : en ekonomihandbok för föräldrar av Johanna Ögren & Jenny Rosander Ney

Det är inte någon hemlighet att ekonomin förändras när man får barn. Självklart är det så. Författarna till denna bok upptäckte att det inte fanns någon riktigt bra handbok eller information på svenska om vad man bör tänka på och hur man går tillväga så de bestämde sig för att skriva sagda bok själva.

Och det är en omfattande bok. Allt från vad man kan behöva när babyn är liten till vad man bör ha tänkt på innan ifall ens särbo går bort. Mycket är sunt förnuft och en del är handfasta förklaringar. Vad innebär det att löneväxla, t ex? Ärligt talat är jag inte säker på att jag fortfarande vet det… I slutet av boken skriver det att ekonomi kan vara roligt! Och är inte alls svårt! Det trodde jag också innan jag började läsa den här boken och inser hur mycket jag INTE gör, planerar eller har tänkt ut redan nu. Framför allt skäms jag åter igen för att jag inte börjat pensionsspara… Herregud, att jag vågar skriva det här. Jag ska ta tag i den delen snarast.

Mellan kapitlena så har Johanna och Jenny sprängt in exempel på hur olika familjekonstellationer kan hantera olika situationer. Hur gör man med sin gemensamma ekonomi t ex? Dessutom ger de båda författarna frikostligt med exempel ur sina egna liv. Den ena satsar på guldkant i vardagen, på att behålla sommarhuset mm, den andra på att spara till resor.

Jag får med mig ganska mycket från den här boken faktiskt och jag tror att någon som är ännu mer i startgroparna på sitt förhållande kan få ut ännu mer. Kanske har man inte varit tillsammans så länge? Kanske funderar man på att flytta ihop? Skaffa barn? Gifta sig? Vad kan vara bra att tänka på i förväg mer än att skriva samboavtal? Och hur gör man det? Det finns flera exempel i slutet av boken också. Hur kan ett testamente se ut?

Jag får personligen inte jättemånga handfasta tips eftersom vi kommit en bit på väg och redan har avhandlat en del av de här frågorna i min familj. Däremot blir jag peppad att ta tag i saker som ligger. Och ärligt talat, en del av ekonomin går faktiskt över huvudet på mig. Jag förstår fortfarande inte riktigt hur man löneväxlar som sagt var. Men jag har blivit mer intresserad av att ta reda på det om det kan hjälpa min ekonomi. Generellt tror jag dock att många som läser den här boken redan har lite koll. Man kanske inte plockar upp den här boken om man inte redan är lite intresserad. Det är dock en väldigt bra bok att ta till när man funderar kring ”nästa steg” i livet. Man kanske har bra koll på sitt sparande, men hur gör man när det kommer en knodd och ställer allt på ända? 

And then some...

Harry Potter love

måndag 27 oktober 2014

Hemsökta slott och herresäten!

Mystik på svenska slott : Nutida spökupplevelserMystik på svenska slott : Nutida spökupplevelser av Amelie Ehrensvärd Cardell, Susanne Martinelle

Minns ni den här boken? Oj, vad mycket man kan skriva om den nu när jag har läst! De båda författarna har verkligen gjort ett gediget arbete och gått igenom en ansenlig mängd slott i Sverige, tagit bilder, gjort intervjuer och research. Naturligtvis tycker jag att det är mest spännande att läsa om de slott som ligger i Skåne, men även Kungliga slottet är ju t exempel ganska intressant. För inte är det bara en massa mördade kungar som går igen där inte!

Ehrensvärd Cardell och Martinelle lyckas dessutom skriva ner väldigt mycket historia om såväl slotten som bygden runt om kring. Det ger liksom sig själv när man först beskriver husens historia och sedan vilka det är man tror går igen i byggnaderna och vad som hände dem. Ärligt talat blir det minst lika intressant, om inte mer, än de berättelser om sentida upplevelser av att ha sett/hört/känt deras närvaro.

Det är heller inte bara rena spökhistorier om Vita fruar och annat som listas här. Det är också ovanligt ofta det finns personer på slotten, mostrar och farbröder, som haft olika förmågor och det här blir även deras historia. Kvinnor som kunnat ana när någon varit i fara, män som kunnat känna av när andevärden sökt kontakt. Personer som spått in i framtiden.

Det blir onekligen spännande. Och som Ebbe Schöön (som ju är etnolog) säger i sitt efterord, det är ett otroligt spännande tidsdokument då man ofta har 3:e-handskällor eller 4:e-handskällor att tillgå är det gäller sådana här historier annars. Någon som anat en närvaro, blir efter att historien återberättats 100 gånger till att ett fullt synligt spöke har visat sig i all sin prakt.

Det finns tillfällen då jag blir lite skeptisk. Jag tycker ju att det är roligt att läsa om spöken och annat läbbigt, men jag TROR ju inte att det är så att 20 % av oss har ett mer ”utvecklat sinne” och kommunicerar med andevärlden. För jag tror inte på en andevärld. Och detta att avfärda skeptiker med ”det finns mycket vetenskapen inte kan förklara” känns lite mossigt. Men att det är roligt att läsa de olika efterorden. Dels Schööns  text, men även framför allt den teoretiska fysikern Ulf Danielssons efterord och även professorn i parapsykologi Etzel Cardeñas text. Jag tillhör de som varit ordentligt skeptisk till Cardeña, men här får jag vika mig. Han är inte dum. Och visst finns det en poäng i att forska på det oförklarliga! Annars blir det ju aldrig förklarat!


Jag tror även att det kan vara spännande att läsa en del av de här texterna innan eller efter att man besökt något av de gamla slotten. Däremot kan jag ju säga att jag håller mig långt från visst ställen som verkar mer hemsökta än andra, och det var nog tur att jag inte kände till alla ruskigheter när vi sov över på Kronovall för några år sedan.

fredag 24 oktober 2014

Festlig fredag

Ralph Lauren 1995 Sotheby Auction - Regency Style five-tier brass-mounted revolving bookshelve

Ja, då var det fredag igen. Fredag före lovet för alla som arbetar i skola eller som har barn. Ja, de flesta jobbar väl ändå på lovet, men kidsen är hemma i alla fall. Här ska det firas Halloween på fritids och klämmas in lite möten. Otroligt skönt även om det är mycket som ska hinnas med. Nu får man ju möjlighet att göra just det, hinna med. Och kan ha musik på samtidigt! Lyx!

Helgen bjuder på en explosion av aktiviteter. Loppis, brunch, violinkonsert och förhoppningsvis ett oändligt pussande på pocketen där hemma. Längtar jämnt hem efter lillprinsen känns det som.
Dessutom tänkte vi klämma in ett Halloweenbesök i Köpenhamn någon dag! På tivoli bygger de alltid upp värsta fina Halloweenlandet med pumpor och häxor och annat kul. Lär inte bli mycket läsande dock…

Vad hittar ni på? Och läser ni? 

PS. Visst är boksnurrorna ovan to-die-for? Tänk om man hade sådana i sitt bibliotek istället för de vingliga Ståltrådssnurrorna.

torsdag 23 oktober 2014

Ett bindande löfte av Erin Kelly

Ett bindande löfte (inbunden)Kelly nämner Truman Capotes roman ”Med kallt blod” på flera ställen i den här boken och det är säkerligen inte någon slump. Det samma gäller Brighton Rock av Graham Green som nog också har agerat förebild för den här romanen som även den utspelar sig i den brittiska kuststaden. Capotes roman hade dock en verklighetsförankring som Kellys bok inte har men bokens huvudperson skriver på en True Crime-roman med Capote som uppenbar förebild och idol.

Det är överhuvudtaget väldigt mycket meta över den här romanen, en litterär psykologisk thriller som utspelar sig i Brighton. Bästa sorten!

Frilansjournalisten och författaren Luke flyr ett destruktivt förhållande och drar till Brighton för att komma bort, vila upp sig och försöka komma på en bra historia att gräva ner sig i. Hans förra romanprojekt om en storgangster gick i stöpet men otroligt nog verkar han trilla över en bortglömd historia som verkar ha allt! Två gangsterkungar härjade i Brighton på 60-talet. Den ene, Jacky Nye, blev mördad och den andre, Joss Grand, är numera är respekterad fastighetsmagnat. Luke är övertygad om att Grand var ansvarig för Nye död och kan knappt tro vilken tur han har när Grand dessutom går med på att berätta sin historia och låta Luke skriva hans biografi.

Men Luke vet inte vem det är han har att göra med och spåren låder honom inte bara bakåt i tiden utan också till personer verksamma i hans närhet. Jakten på det förlorade vittnet, en ung kvinna i röd kappa, tar honom dels till en gammal alkoholiserad kvinnlig journalist men också till en katolsk kvinna som bodde i huset som Luke nu residerar i. Vem var hon? Vad såg hon? Varför trädde hon aldrig fram?

Ja, det är inte bara kvinnan i den röda kappan som får mig att tänka på Nattfilm av Pessl, även om det är den mest uppenbara kopplingen. Även här spinns ett nät av lögner, våld och korruption, men det presenteras på ett mer traditionellt sätt än i Pessls roman.


Miljöerna är verkligt fint beskrivna och Kelly skriver också i sitt efterord att hon har ett speciellt förhållande till Brighton och romanen som för alltid satt staden på den litterära kartan, Brighton Rock. Det flörtas inte så lite med Greene eftersom en stor del av boken handlar om staden under 60-talet. Det är spännande så det skriker om det, och det är också en bok som står helt på egna ben mot Kellys tidigare böcker. Över huvudtaget tycker jag att alla Kellys romaner skiljer sig väldigt mycket åt, även om jag tycker att de är bra allihop. Min favorit är fortfarande ”Grenar av gift” men det blir nästan en orättvis jämförelse trots att de är skrivna av samma författare då jag tycker att de nästan inte ens tillhör samma genre. Trots att det väl får klassas som psykologiska thrillers allihop. Det finns dock inte mycket som binder samman ”Grenar av gift” med ”Ett bindande löfte”. Jag hade aldrig gissat att de var skrivna av samma person om jag inte hade vetat om det redan tidigare. Bra är det i alla fall dock, och jag kommer definitivt slänga mig över nästa bok av Kelly så snart den kommer ut!

onsdag 22 oktober 2014

Harry Potter-humor

awesome

Det är ju trots allt HP-oktober...

Pojken i randig pyjamas av David Boyne

Pojken i randig pyjamas : en sorts saga (pocket)Det finns böcker som liksom ingår i en kollektiv kanon oavsett vad folk säger att man ”ska” läsa eller inte. Pojken i randig pyjamas är en sådan bok. Tusentals elever har läst den i skolan genom åren och många fler har säkert läst den både av intresse och kanske när den kom som film för några år sedan. Man har liksom läst den, nästan även om man inte har gjort det på riktigt.

Jag hade dock faktiskt inte läst den på riktigt utan tog tag i det nu när vi har temaarbete i skolan. Det är många böcker jag har läst genom åren med ursäkten att det är dags för tema om andra världskriget. Eftersom jag ska bokprata om den så tyckte jag ändå att jag borde försöka hinna läsa den innan, speciellt som den är ganska kort.

Sagt och gjort. Nu tog den ändå några dagar pga logistik hemma mm men jag läste den i alla fall. Och var nog inte beredd på att jag skulle bli så berörd. Just för att man ju redan kan historien utan och innan.

En 9-årig pojke i 40-talets Tyskland flyttar till Polen med sin familj. Pappan har blivit befordrad och nu måste de flytta från sitt stora hus i Berlin till ett mindre, men ändå stort, hus på landet. De tar med sig tjänstefolket men måste lämna släkt och vänner. Den lille pojken, Bruno, blir väldigt ensam och tycker att det är mycket orättvist att det bor massor med barn på andra sidan stängslet utanför hans hus, men han får inte leka med dem. De får ju leka med varandra.

Naturligtvis är det så att pappan har blivit utsedd att ansvara för Auschwitz koncentrationsläger. Barnen på andra sidan är judar, men Bruno är för liten för att förstå något av detta. Istället blir han mycket glad när han blir vän med en an pojkarna på andra sidan. De träffas varje dag i hemlighet och sitter och pratar. Bruno pratar om hur orättvist det är att han är ensam när Shmuel har många vänner. Bruno förstår verkligen inte någonting av det som händer runt honom utan tror att det är en semesteranläggning med matbutiker och tennisbanor på andra sidan. Oavsett vad Shmuel säger. Slutet är oundvikligt men likväl tragiskt.

Det är dock en väldigt kort bok som sagt, utan utrymme för nyanser och förståelse för någon runt omkring. Knappt ens för Bruno faktiskt. Jag förstår att han bara var 9 år och levde en mycket skyddat tillvaro, men man blir faktiskt lika förvånad som hans storasyster Gretel när hon upptäcker att Bruno inte vet vad en jude är eller vilka som bor på andra sidan. Att han inte förstår något av det som händer i Tyskland. Något borde han väl snappa upp av alla vuxna runt omkring?


Jag tycker nog inte att det är den klassiker som det har blivit, men det är en lättläst bok om förintelsen och om tyskarna under kriget som jag absolut förstår att man läser om och om igen i skolorna. Hade jag varit 12 så hade jag förmodligen tyckt bättre om den. Den läses ju oftast i 9:an men jag tycker absolut att man kan läsa den på mellanstadiet också.