tisdagen den 22:e april 2014

Vår första deckardrottning!

Maria Lang : vår första deckardrottning (inbunden)Maria Lang –vår första deckardrottning av Lena Lundgren och Lisbet Wikner

Det här är vem jag spenderade tid med under påsken. En sprillans ny biografi om Maria Lang. Kapitlena i boken behandlar olika delar av Maria Lang så det är inte en traditionell biografi i kronologisk ordning. Däremot känns det som en ganska traditionell uppsats eller ett forskningsarbete som man helt enkelt har skrivit om lite grand. Det påminner inte så lite heller om en del av mina släktingars och andras levnadsteckningar men namn och anekdoter insprängda lite här och där. Det är ett ordentligt arbete, men ibland lite torrt. Som tur är så är Lang så underhållande som person att man glatt läser vidare ändå, framför allt efter att man vant sig vid berättarstilen efter något inledande kapitel. Många delar ägnas också Langs verk och karaktärer och itne så mycket henne själv som person. Även om det naturligtvis är tätt sammanbundet. Jag gillar varkligen att lsäa och framför allt är det ju roligt att läsa om en person man verkligen känner att man lärt känna via böckera och är intresserad av. Det kanske inte är några sensationella avslöjanden eller nyheter, men det räcker gott och väl att få veta lite mer om personen bakom pseudonymen Maria Lang.

Däremot är det en hel del jag inte känner igen mig i när de skriver om världen runt omkring. Maria Lang, eller Dagmar Lange, dog 1991 och författarna hävdar att Lang förll i glömska och var i princip helt okänd för framför allt yngre läsare under hela 90-talet? Var hon? 1991 var jag 13 år och för mig var hon lika självklar som sin engelska motsvarighet Agatha Christie? 1997 tog jag studenten och fick ”Vår sång blir stum” i studentpresent. Nu befann jag mig kanske i lite av en tonårsbubbla och kan inte säkert uttala mig generellt men är det något jag har lärt mig så är det att mycket av det jag trodde mig vara unik om som tonåring var inte alls särskilt ovanligt. Och vi är ju många i bokbloggosfären som läst och gillat?

Däremot minns jag hur man på 90-talet pratade om att det fanns så få kvinnliga svenska deckarförfattare, till skillnad från ex England och att man ville göra en satsning för att få fram fler. Förutom det pris som nämns i boken så startade man väl även en deckarkurs för kvinnor som resulterade i ett rejält uppsving? Någon mer som minns det? Och som sagt, man instiftade ett pris, Polonipriset, till minne av Helena Poloni (Ingegerd Stadener), för att få fram fler kvinnliga deckarförfattare. Helena Poloni däremot, känner jag inte alls igen? Skulle hon ha varit mer känd, alltså? Nu har jag läst hennes namn så många gånger och jag tyckte att jag känner igen Ingegerd Stadener, lite svagt, men hade aldrig kunnat säga vad hon skrivit eller ens när.

Idag känns det också nästan svårt att föreställa sig det klimat som var i början av 90-talet, för visst minns jag också att det knappt fanns några kvinnliga deckarförfattare. Nu räcker ju fingrarna inte till för att räkna upp alla namn.


Någon mer som läst? Någon mer som minns 90-talet? Någon mer som känner sig mer säker på Lang än Poloni?? Blev dock rejält sugen på att leta rätt på en Poloni-deckare och läsa nu när jag har kollat upp henne lite!

måndagen den 21:e april 2014

Kokboksmåndag - Green kitchen stories

Green kitchen stories : läckra vegetariska vardagsrecept (inbunden)Ja, jag tänkte återinföra kokboksmåndag här på bloggen och det passar väl prima att börja på påsken som är en riktig mathögtid och med en kokbok som verkligen håller måttet!

Green kitchen stories –Läckra vegetariska vardagsrecept av David Frenkiel & Luise Vindahl

Någon gång då och då så kommer det en kokbok som jag inte bara småtestar mig igenom för att se vad jag tycker om den utan en kokbok som jag verkligen bara vill testa mer i, ju mer jag bläddrar! Här har vi definitivt en sådan kokbok! Dessutom är många av recepten ganska lätta och utgår från sådant som man ofta redan har hemma, man behöver med andra ord inte skriva nya långa och krångliga inköpslistor för varje recept och sådant uppskattar jag mångt mycket mer nu när jag har mindre tid till att både fixa mat, handla och tänka igenom vad vi ska äta. En stor bonus är ju att det dessutom är gott!

Vid varje recept är det tydligt utmärkt om det är veganskt och/eller glutenfritt, något jag verkligen uppskattar och som jag tyvärr inte sett i jättemånga kokböcker men här och där. Ännu bättre hade det varit om det dessutom var utmärkt i receptregistret längst bak i boken.

Flera av recepten känns dock som sådana som man kan tänkas komma tillbaka till och göra om och om igen. Framför allt deras ugnsbakade gröt är en rätt som kan komma att bli återkommande på helgen hos oss när man ska lyxa till det lite extra. Känns nästan som att äta paj till frukost, fast det bara är lite lyxigare gröt.

Namnet på kokboken har Frenkiel & Luise tagit från sin blogg som blivit oerhört uppmärksammad världen över. Anledningen till att de skriver på engelska är just att när man bloggar om vegetarisk mat så känns det som ett så pass smalt ämne så för att få fler läsare och nå ut till andra intresserade valde de att tänka internationellt. Vilket ju var ett lyckokast får man säga då de blivit omnämnda och publicerade i en massa internationella tidskrifter och medier.


Det finns inte mycket att klaga på här faktiskt, mer än att jag naturligtvis hade önskat än mer veganska recept och än ännu lite tydligare utmärkning. Indelningen i frukost, picknickmat, munsbitar, sötsaker osv känns klassisk och fungerar också bra. Det är heller inte mycket som inte ser gott ut. Det kan vara så att årets bästa kokbok kommit redan nu.

fredagen den 18:e april 2014

Finstämd fredag och Namnsdagen som inte får nämnas

Party Monsters Snape and Voldemort are all about Friday

Ja, festlig kan man väl ändå inte säga att Långfredagen är. Mycket må den vara, men kanske inte just partyglad. Vi hedrar dagen och förhoppningsvis det vackra vädret med utflykt och lästid. Jag hoppas i alla fall få tid att läsa ut min biografi om Maria Lang i helgen och även få till en konstrunda på andra sidan sundet. Kanske, kanske att vi lyckas klämma in lite bondgårdsbesök också så att pocketen inte glömmer bort sina djur. Vi är så ofta på 4H-gården att jag misstänker att han tror att det är hans får som betar där..

Nu till något helt annat, har ni sett att det är Volmar och Valdemar som har namnsdag idag? Om man gör en mashup, vad blir det då? VOLDEmar! Vilket ju nästan är samma sak som Voldemrot så idag utnämner jag till Namnsdagen som inte får nämnas, vilket naturligtvis firas med Pumpkin-juice och trollkonster.

Bilden hittad här.

Prodigy av Marie Lu



Prodigy (inbunden)Jag minns inte helt säkert vad jag tyckte om Legend, den första boken i den här trilogin av Marie Lu, men jag tittade tillbaka till vad jag skrev om den och jag verkar ha tyckt ungefär som jag tänker nu. Att det här är bra och spännande även om det kanske inte riktigt når upp till Hungerspelen-nivå. Jämförelsen är kanske orättvis men svår att undvikna när det är framtidsdystopier numera. Även Divergent av Veronica Roth brukar ju komma upp sammanhangen och jag tycker nog att spänningen definitivt är jämförbar. MAN VILL BARA LÄSA MERA! Hur ska det gå? Och VARFÖR pratar de inte med varandra? Bokens huvudpersoner, June och Day, har flytt från republikens soldater och sturande och gömmer sig så småningom hos Patrioterna, den gerillaorganisation som har som syfte att störta Elektorn och senaten. Varken Day eller June har tidigare velat samarbeta med Patrioterna då de helst undviker att döda. Efter att de hjälpt Day med en livhotande skada så har de dock inte så mycket val. Att de har olika tillgångar i bagaget står dock snart klart då Day är hela republikens älsklingsrebell och June, med sin överklassbakgrund, kan komma åt Elektorn.

Och naturligtvis bråkar dem dessutom hela tiden för varken June eller Day lyckas riktigt klämma fram vad de verkligen menar och vill, vare sig till varandra eller andra. Tess, som levt med Day på gatan sedan de var småbarn, litar verkligen inte på June och hennes kärlek till Day verkar också ha tagit en annan form.

Jag tycker fortfarande att e kanske kunde försöka att PRATA lite mer med varandra även om det förklaras på flera sällen med att June t ex har svårt att formulera sig i Days närhet och lätt får tunghäfta. De är också ofta skilda åt utan någon riktig möjlighet att kommunicera, vilket sätter deras lojaliteter på prov.

Det är fortfarande otroligt spännande och jag väntar med spänning på sista delen i serien, Champion. Det här är verkligen bladvändare även om det som sagt finns vissa luckor. En av anledningarna till att de har så svårt att prata med varandra misstänker jag är att författaren då skulle få svårt att driva handlingen framåt lika lätt... Skulle ju inte bli lika många missförstånd, misstag och förvecklingar, liksom…

PS. Jag funderar på att börja koppla bokinfo till mina inlägg som under bilden ovan. Bara för att jag kan egentligen. Något som någon skulle vara

torsdagen den 17:e april 2014

Fabulös födelsedag


Prinsesstårta med minimalt med havregrädde och MAXIMALT med frukt, sylt och vaniljkräm


Evening tea med cucumber sandwishes och sparrissmörgåsar


Blommor och ballong

Idag är det mattema på bloggis. Dels recension av bok om godis och här kommer bilder på gårdagens tårta och Evening tea. Har jag inte världens snällaste make? Blev inte så mycket in the Afternoon då jag jobbade och High tea kan man ju inte heller kalla det men då jag är omåttligt förtjust i gurksmörgåsar (och i detta fall även sparrissmörgåsar) så fick det bli fika till kvällsmat. Däremot förödande få böcker, men jag hittade ett ex av Langs Mörkögda Augustinatt på loppis och fick en månads prenumeration på Readly med tidningar och böcker som jag definitivt ska kolla in. Tack för det Flickan och böckerna.

Det osynliga godiset

Det osynliga godiset (inbunden)av Amanda Hellberg

Jag missade att läsa Amanda Hellbergs barnbok om Hedvig och Villa Månskugga förra året men tänkte att det ju aldrig är för sent och NÄR skulle det passa bättre att läsa en bok om godis än på påsken? För inte är det äggen eller deckarna som barnen tycker är viktigast med påsken, det är naturligtvis påskgodiset! Dessutom dräller det med spöken och eventuellt även en häxa i den här boken.

Hedvigs farmor är nämligen ganska speciell. Det råder enorm godisbrist hemma hos familjen Skrämson men man vet att farmor alltid har med sig massor med godis när hon kommer på besök och det ska hon ju göra snart. Hela familjen går och väntar, tittar ut och längtar. Både mamma, pappa, Hedvig, hennes tvillingsyskon och familjens lilla bebis Hugo. De tittar och lyssnar och snart så kommer hon äntligen.. flygande. Just det. Farmor kommer nämligen, inte på kvast, men på flygande matta och dimper ner med den största säck godis de någonsin har sett! Eftersom Hedvigs mamma är lite av en uppfinnare och vetenskapsman så tar det dock inte lång stund innan hon av misstag har lyckats göra allt godiset osynligt! Och hur ska man få hitta det?? Och de som är såååå himla godissugna, hela familjen!!! Hedvig har dock en plan…


Det känns ärligt talat lite uppstyltat i början och inte alls så himla spännande eller roligt eller ens som att man får något flyt i läsningen. Mot slutet känns det dock som att Hellberg kommer in i rytmen igen och det kan ju vara det klassiska problemet med att presentera karaktärer i en serie. Det tar plats. När det är en så pass kort bok som en som riktar sig till 7-8-åringar så tar det naturligtvis ännu mer plats. Det här är dock som sagt första boken i en ny serie barnböcker av Amanda Hellberg och för att jag även i fortsättningen ska kunna säga att jag läst alla hennes böcker så får jag väl även fortsätta ge Villa Månskugga en chans. För de är ganska charmiga ändå, figurerna här. Framför allt kanske katten Morris och bebisen Hugo som är ena riktiga busungar ihop.

onsdagen den 16:e april 2014

NU snackar vi påskekrim!

Medan mörkret faller (inbunden)
Medan mörkret faller av Anna Lihammer

Jaaaaaaa! Om jag ska välja ett ord att beskriva den här boken med! Vilken bra bok det här är! Och snacka om att fylla ett hål. Gissa om jag blev glad när jag dessutom fick veta att det här ska bli första boken i en serie. För ni vet när man läser en bok och tänker att de här karaktärerna är för bra för att bara vara skapade för en roman? Precis så är det här. Det är för mycket investerat i Kommissarie Carl Hall och polissystern Maria Gustavsson. För mycket outtalat och definitivt för mycket personkemi för en enda bok. Sverige har äntligen fått sin motsvarighet till Lynley och Havers, och de befinner sig i 30-talets Stockholm.

Jag tycker nog också att det här är en period i Sveriges historia och framför allt i deckargenren, som är illa täckt. 30-talet, men alla politiska strömningar som bubblar över allt i Europa. Fattigsverige och folkhemmet. Det är en brytningstid mellan gammalt och nytt, mycket som fortfarande är förbjudet men också mycket som är på väg att bli det. Det glada 20-talet är över men kriget har ännu inte brutit ut. Det är ju PREFEKT som bakgrund för en deckare serie. Och med en mystisk kommissarie med oklar men privilegierad bakgrund som bestämmer sig för att förkasta sina obegåvade underställda kollegor och istället plocka in ett oprövat kort i den radikala polissystern, Maria. Det kan bara bli bra. Hon är fattig men klipsk och definitivt inte det förväntade valet då kvinnliga poliser fortfarande är nästan helt otänkbart.

Men handlingen då? Jo, om jag ska säga någonting negativt så är det att det är väldigt många namn som det är aningens svårt att hålla isär och hålla reda på i ärlighetens namn, men själva mordhistorian är dramatisk och otroligt spännande. Någon har bestämt sig för att döda läkare och på det mest bestialiska sätt. I början av boken hittas en av forskarna på anatomiska institutionen i Uppsala brutalt mördad. Någon har först förlamat honom med någon form av nervgift och sedan borrat sig in i hans skalle medan han fortfarande var vid medvetande. Det skriker hämnd och rättfärdighet över det här mordet och offret var allt annat än populär i de flesta sammanhang utom politiska. Han samarbetade med rasbiologerna och forskade på hjärnan och ärftlighet. Kopplingarna till rasbiologin är för övrigt väldigt många och undersökningen kommer hela tiden tillbaka till forskningen och personerna där.

Det är spännande, ganska skrämmande och brutalt många gånger och mot en bakgrund som i alla fall får mig att längta efter mer.