torsdag 23 oktober 2014

Ett bindande löfte av Erin Kelly

Ett bindande löfte (inbunden)Kelly nämner Truman Capotes roman ”Med kallt blod” på flera ställen i den här boken och det är säkerligen inte någon slump. Det samma gäller Brighton Rock av Graham Green som nog också har agerat förebild för den här romanen som även den utspelar sig i den brittiska kuststaden. Capotes roman hade dock en verklighetsförankring som Kellys bok inte har men bokens huvudperson skriver på en True Crime-roman med Capote som uppenbar förebild och idol.

Det är överhuvudtaget väldigt mycket meta över den här romanen, en litterär psykologisk thriller som utspelar sig i Brighton. Bästa sorten!

Frilansjournalisten och författaren Luke flyr ett destruktivt förhållande och drar till Brighton för att komma bort, vila upp sig och försöka komma på en bra historia att gräva ner sig i. Hans förra romanprojekt om en storgangster gick i stöpet men otroligt nog verkar han trilla över en bortglömd historia som verkar ha allt! Två gangsterkungar härjade i Brighton på 60-talet. Den ene, Jacky Nye, blev mördad och den andre, Joss Grand, är numera är respekterad fastighetsmagnat. Luke är övertygad om att Grand var ansvarig för Nye död och kan knappt tro vilken tur han har när Grand dessutom går med på att berätta sin historia och låta Luke skriva hans biografi.

Men Luke vet inte vem det är han har att göra med och spåren låder honom inte bara bakåt i tiden utan också till personer verksamma i hans närhet. Jakten på det förlorade vittnet, en ung kvinna i röd kappa, tar honom dels till en gammal alkoholiserad kvinnlig journalist men också till en katolsk kvinna som bodde i huset som Luke nu residerar i. Vem var hon? Vad såg hon? Varför trädde hon aldrig fram?

Ja, det är inte bara kvinnan i den röda kappan som får mig att tänka på Nattfilm av Pessl, även om det är den mest uppenbara kopplingen. Även här spinns ett nät av lögner, våld och korruption, men det presenteras på ett mer traditionellt sätt än i Pessls roman.


Miljöerna är verkligt fint beskrivna och Kelly skriver också i sitt efterord att hon har ett speciellt förhållande till Brighton och romanen som för alltid satt staden på den litterära kartan, Brighton Rock. Det flörtas inte så lite med Greene eftersom en stor del av boken handlar om staden under 60-talet. Det är spännande så det skriker om det, och det är också en bok som står helt på egna ben mot Kellys tidigare böcker. Över huvudtaget tycker jag att alla Kellys romaner skiljer sig väldigt mycket åt, även om jag tycker att de är bra allihop. Min favorit är fortfarande ”Grenar av gift” men det blir nästan en orättvis jämförelse trots att de är skrivna av samma författare då jag tycker att de nästan inte ens tillhör samma genre. Trots att det väl får klassas som psykologiska thrillers allihop. Det finns dock inte mycket som binder samman ”Grenar av gift” med ”Ett bindande löfte”. Jag hade aldrig gissat att de var skrivna av samma person om jag inte hade vetat om det redan tidigare. Bra är det i alla fall dock, och jag kommer definitivt slänga mig över nästa bok av Kelly så snart den kommer ut!

onsdag 22 oktober 2014

Harry Potter-humor

awesome

Det är ju trots allt HP-oktober...

Pojken i randig pyjamas av David Boyne

Pojken i randig pyjamas : en sorts saga (pocket)Det finns böcker som liksom ingår i en kollektiv kanon oavsett vad folk säger att man ”ska” läsa eller inte. Pojken i randig pyjamas är en sådan bok. Tusentals elever har läst den i skolan genom åren och många fler har säkert läst den både av intresse och kanske när den kom som film för några år sedan. Man har liksom läst den, nästan även om man inte har gjort det på riktigt.

Jag hade dock faktiskt inte läst den på riktigt utan tog tag i det nu när vi har temaarbete i skolan. Det är många böcker jag har läst genom åren med ursäkten att det är dags för tema om andra världskriget. Eftersom jag ska bokprata om den så tyckte jag ändå att jag borde försöka hinna läsa den innan, speciellt som den är ganska kort.

Sagt och gjort. Nu tog den ändå några dagar pga logistik hemma mm men jag läste den i alla fall. Och var nog inte beredd på att jag skulle bli så berörd. Just för att man ju redan kan historien utan och innan.

En 9-årig pojke i 40-talets Tyskland flyttar till Polen med sin familj. Pappan har blivit befordrad och nu måste de flytta från sitt stora hus i Berlin till ett mindre, men ändå stort, hus på landet. De tar med sig tjänstefolket men måste lämna släkt och vänner. Den lille pojken, Bruno, blir väldigt ensam och tycker att det är mycket orättvist att det bor massor med barn på andra sidan stängslet utanför hans hus, men han får inte leka med dem. De får ju leka med varandra.

Naturligtvis är det så att pappan har blivit utsedd att ansvara för Auschwitz koncentrationsläger. Barnen på andra sidan är judar, men Bruno är för liten för att förstå något av detta. Istället blir han mycket glad när han blir vän med en an pojkarna på andra sidan. De träffas varje dag i hemlighet och sitter och pratar. Bruno pratar om hur orättvist det är att han är ensam när Shmuel har många vänner. Bruno förstår verkligen inte någonting av det som händer runt honom utan tror att det är en semesteranläggning med matbutiker och tennisbanor på andra sidan. Oavsett vad Shmuel säger. Slutet är oundvikligt men likväl tragiskt.

Det är dock en väldigt kort bok som sagt, utan utrymme för nyanser och förståelse för någon runt omkring. Knappt ens för Bruno faktiskt. Jag förstår att han bara var 9 år och levde en mycket skyddat tillvaro, men man blir faktiskt lika förvånad som hans storasyster Gretel när hon upptäcker att Bruno inte vet vad en jude är eller vilka som bor på andra sidan. Att han inte förstår något av det som händer i Tyskland. Något borde han väl snappa upp av alla vuxna runt omkring?


Jag tycker nog inte att det är den klassiker som det har blivit, men det är en lättläst bok om förintelsen och om tyskarna under kriget som jag absolut förstår att man läser om och om igen i skolorna. Hade jag varit 12 så hade jag förmodligen tyckt bättre om den. Den läses ju oftast i 9:an men jag tycker absolut att man kan läsa den på mellanstadiet också.

tisdag 21 oktober 2014

Svarta vatten av Attica Locke


Svarta vatten (inbunden)En av de böcker i höstkatalogen som lockade mig mest var den här deckaren av Attica Locke. Boken utspelar sig i Texas under början av 80-talet, vilket var något av det som tilltalade mig mest med boken. Huvudperson är Jay Porter, ung svart advokat som kämpat för att få sin lilla advokatbyrå på banan under några år. Boken börjar ganska lugnt och fint med att Jay tar med sin gravida fru på en romantisk båttur för att fira deras bröllopsdag. De har ont om pengar men Jay har bett om lite tjänster och nu vill de bara ha en lugn fin kväll ihop. Men naturligtvis blir det inte så. Efter att ha passerat de ruffigare kvarteren i Houston så hör de pistolskott och en kvinna som skriker. Jays fru övertygar honom om att ingripa och de pockar upp en desperat och rädd kvinna i båten, släpper av henne utanför polisstationen och tror sedan att de lämnat historien bakom sig.

Snart börjar Jay få hot och kan inte heller låta bli att försöka ta reda på vad det var som hände och vad som ligger bakom. Han vill inte bli inblandad men har mot sin vilja nu blivit indragen i vad som verkar vara något mycket värre än en kvinna som flyr undan en hotfull man.

Dessutom vill Jays frus far som är pastor att Jay ska komma och hjälpa församlingsmedlemmarna. Flera av dem har blivit hotade och misshandlade för att de kämpar för sina rättigheter och vill gå ut i strejk. En del av de strejkande skyr dock inga medel för att få ut sitt budskap och Jay vill inte dras in i några problem med ett litet barn på väg och dåliga inkomster. Naturligtvis kopplas allt samman så småningom och det blir otäckt, suggestivt och riktigt jädra bra! I pressmaterialet (jag fick boken som recex) kunde man läsa att Attica Locke jämförts med Pelecanos och Lehane och jo, jag håller nog med om att det är minst lika rått och mörkt även om jag personligen föredrar det här faktiskt. Har lite svårt för både Pelecanos och Lehane men Locke har jag inga problem med!

Det är extra spännande att läsa om en period då USA bubblade politiskt, framför allt i södra USA. Svarta kanske hade samma rättigheter på pappret men rasismen och även hatet, från båda håll, var sannerligen inte utrotad. Människorättsfrågor var fortfarande aktuella och varken svartas eller kvinnors rättigheter var cementerade ännu. Det ger miljöerna och stämningen i boken en extra dimension och ödesmättad känsla. Det förvånar mig inte alls Locke fått flera priser, jag tror hon kan vara en författare att hålla koll på framöver. I alla fall om man gillar deckare

lördag 18 oktober 2014

Kokbokshögen

Alltså, antalet kokböcker som jag provlagar mig igenom här hemma nu.. Kommer bli färdig till nyår...

fredag 17 oktober 2014

Festlig fredag


Jaha, så var det fredag igen och jag sitter på jobbet med feber och värk i lederna. Härligt. Är faktiskt någerlunda pigg dock, annars hade jag aldrig gått hit. Fast jag var hemma för bara två veckor sedan också… Så är det att ha en pocket på dagis. Då är man sjuk jämnt. Tur man trivs bra hemma.:)

Förhoppningsvis överlever jag helgen också. Ska på hejdundrande högtidsbaluns vilket förmodligen kommer att ta hela helgen i anspråk. Jomen, precis som förr i världen här på bloggen när fredagarna handlade mer om glamourösa långklänningar och mindre om blöjor och sovtid.

Läsflytet håller i sig här, men det är framför allt böcker för jobbet som jag läser just nu. Har en fantastisk hög med böcker jag borde läsa inför olika teman och bokprat. Ligger i så gott jag kan. Då och då plockar jag dock upp mobilen och läser Mhairi McFarlane ”You had me at hello”. Och jag är kär. Precis så här bra kan Chick-lit också vara! Oh vilken kontrast till Monogrammorden som jag läste ut i veckan. Inlägg kommer om den också å det snaraste. I övrigt är det mer ingång än utgång hemma just nu kan jag meddela. Igår hämtade jag tre (!) paket på mitt lokala hämtställe, jag drunknar i böcker! Köpte en drös med Jennifer McMahon efter att ha läst ut ”Don´t breathe a word” för ett par veckor sedan. Och ni skulle se antalet kokböcker i provköket där hemma just nu!

Vilken död det vore förresten, att drunkna i böcker… Vad hittar ni själv på? Boksim? Utställningar? Och vad läser ni?

torsdag 16 oktober 2014

Snusk och kram

Lite mer än en kram (kartonnage)
Lite mer än en kram av Mårten Melin

Ingen i bibliotekssvängen kan väl ha missat den enorma debatt som har rått i spåren av den här boken. Framför allt är det på maillistan BIBLIST som åsikterna har rullat fram och tillbaka. Hur snuskigt får det bli i barnböcker egentligen? Och naturligtvis har man kopplat diskussionerna bakåt till Hans-Eric Hellbergs böcker Puss och Kram. Det är ju inte första gången barnböcker kommer upp till debatt. Jag tror heller inte att det är en slump att Melin döpt sin bok till ”Lite mer än en kram”…

Böckerna är klassade som Hcg, dvs mellanåldern, dvs 9-12 år. Fast bokens huvudperson är 13, vilket kan vara viktigt att komma ihåg. Det kan också vara bra att tänka på hur stor skillnad det är på en 9-åring och en 12-åring när man läser och att bara för att en bok är Hcg-klassad så behöver den inte rikta sig till hela det åldersspannet.
För herregud, vad mycket snusk det är i den här boken! EL James skulle rodna! Jag tänkte tillslut att det kanske kunde vara dags att se vad det var så himla mycket snack om. Och jag förstår varför. För et går inte en sida utan att det runkas, plockas fram både det ena och det andra, visas bröst och hånglas.

Bokens huvudperson heter Manne och är 13 år gammal. Hans storasyrra har blivit kompis med en ny tjej på skolan, Amanda, som är två år äldre än Manne. Amanda är den pådrivande och också den som tar initiativet till vad som blir ett hemligt… ja, någonting. För ett förhållande hinner det aldrig riktigt bli. Dessutom är ju Amanda äldre, de får absolut inte lov att berätta något för någon. Om några veckor fyller Amanda 15 år och då blir det de håller på med (petting?) olagligt.

Det är mest en väldig massa runkande hit och dit i den här boken och jag förstår verkligen att en 12-åring kan tycka att det här är himla spännande. Och mer lättläst än grottbjörnens folk. Och definitivt mer på deras nivå. Och bättre. Däremot blir det minst sagt lite småtråkigt att läsa som vuxen som inte tycker att det är fullt lika spännande att kompisen tittar på nakenbiler på mobilen eller fundera över vem av tjejerna på stranden som har störst bröst. Men det är snabbläst. Summa summarum så förstår jag verkligen vad debatten handlar om, men det är ändå lite oskyldigt för de väntar trots allt. Och bara för att man läser om något så betyder ju inte det att mantänker göra det. Tvärtom. Och det skrivs ju nästan aldrig något sådant här i ungdomsböcker (och aldrig i barnböcker) så jag antar att det fyller en funktion. Men det är ändå definitivit för snusket man läser den här boken, för så där jättemycket handling utöver det är det inte.